I Sverige har vi många antirasistiska organisationer att välja bland. Bland annat finns Stiftelsen Expos hemsida som upplyser samhället om hur det rasistiska läget ser ut genom att ge ut tidningen Expo där de även inkluderar hur det rasistiska läget ser ut på ett internationellt plan.
Utöver att informera om rasism och antirasism finns det initiativ som arbetar med integrering och praktisk antirasism. IM (Individuell Människohjälp – Swedish Development Partner) är en organisation som skapar aktivt integrerande initiativ runt om i Sverige och belyser vikten av att alla ska få vara med på lika villkor. Studiecirklar där deltagarna kan förenas runt hantverk, böcker och andra gemensamma intressen är ett bra sätt att både byta erfarenheter samtidigt som den icke-svensktalande kan träna sig i det svenska språket.
Även om Sveriges arbetsmarknad idag ofta söker engelsktalande personer, särskilt i högre utbildade yrken, så ifrågasätts personers kompetens om den inte kan producera samma resultat på svenska. Även personer som kan visa upp en universitetsexamen får ofta genomgå en svårare kamp för att få ett jobb just då företag kan ha underliggande fördomar om icke-svensktalande sökanden.
Antirasism på universitet, högskolor och på företag är något som det satsas mer på numera. Detta kan bero på att de är under hårdare granskning, att de ansvariga har ett mer öppet sinne, eller för att studenterna eller de anställda är mer medvetna och ställer högre krav på sina arbetsplatser.
Trots att det står i Sveriges lag att ingen får diskrimineras på grund av (bl.a.) etnicitet och religion så förekommer det fortfarande på daglig basis. Det är inte endast i rekryteringsprocesser som antirasism måste ses över utan även i de arbetsgrupper som skapas och det sociala klimatet som tillåts på arbetsplatsen.