Mikroaggressioner i vardagen
Mikroaggressioner är en subtil men genomgripande form av diskriminering. De är vardagliga handlingar och uttalanden som, även om de kan verka harmlösa, underminerar och exkluderar. Den här artikeln utforskar detta komplexa fenomen och ger förslag på hur vi kan hantera det.
En närmare titt på mikroaggressioner
Mikroaggressioner, i Sverige ofta kallat vardagsrasism, är uttryck för fördomar. De kan vara verbala, icke-verbala eller miljömässiga och riktas ofta mot individer baserat på deras ras, etnicitet, kön, sexuell läggning eller funktionsvariation. De är ofta djupt rotade i språket och kan vara omedvetna. Detta gör att de kan uppfattas som harmlösa av den som utför dem, men för den som utsätts signalerar de en känsla av mindervärde och utanförskap. Som Antirasistiska Akademin påpekar, är dessa handlingar inte enstaka händelser utan ett systematiskt problem som ständigt återskapas i våra dagliga rutiner.
Mikroaggressionernas olika ansikten
Forskning delar in mikroaggressioner i tre huvudkategorier:
Mikroövergrepp: Dessa är medvetna rasistiska eller diskriminerande handlingar, ofta utförda i privata sammanhang.
Mikroförolämpningar: Detta handlar om omedvetna kommentarer eller handlingar som förmedlar oförskämdhet, okänslighet eller nedvärdering. Ett typexempel är att anta att en person är mindre intelligent baserat på dennes hudfärg.
Förnekande av upplevelser: Detta är omedvetna kommentarer eller handlingar som utesluter, förnekar eller ogiltiggör en persons upplevelser. Ett exempel är att säga “Jag ser inte färg”, vilket förnekar en persons rasidentitet och de erfarenheter som följer med den, vilket beskrivs i en artikel publicerad i Journal of Counseling Psychology.
Vanliga teman, enligt forskning, inkluderar att bli behandlad som en främling i sitt eget land, antaganden om kriminalitet, lägre intelligens och förnekande av rasism, vilket bland annat denna studie visar.
Vardagliga exempel
Ett vanligt exempel är frågan “Var kommer du egentligen ifrån?” ställd till någon som är född och uppvuxen i Sverige. Denna fråga signalerar att personen inte betraktas som “äkta” svensk. Andra exempel är kommentarer om någons “bra svenska”, vilket antyder att goda språkkunskaper är oväntade hos någon som inte uppfattas som “svensk”.
På arbetsplatsen kan mikroaggressioner ta sig uttryck i kommentarer eller frågor som exkluderar eller nedvärderar. Forskning från KTH visar att detta är särskilt vanligt i heteronormativa miljöer, där hbtq-personer kan känna sig osäkra och utsatta.
Mikroaggressionernas påverkan
Även om enskilda mikroaggressioner kan verka obetydliga, är den samlade effekten betydande. Forskning visar att upplevd diskriminering, inklusive mikroaggressioner, kan ha allvarliga konsekvenser för både den psykiska och fysiska hälsan. Det kan leda till ökad risk för depression, ångest, stress och till och med fysiska hälsoproblem som högt blodtryck.
Många upplever en stark känsla av utanförskap. Den tystnad som ofta omger mikroaggressioner, där de drabbade ofta möts av misstro, skapar en ond cirkel. Detta bekräftas av forskning från bland annat Umeå universitet.
Att fastna i sina egna tankar
En allvarlig konsekvens av mikroaggressioner är internalisering. Det innebär att den utsatta personen börjar ifrågasätta sin egen upplevelse och tillhörighet. Personen kan börja tänka att hen överreagerar, eller till och med att mikroaggressionerna är berättigade. Tänk dig en ung person som ständigt får höra kommentarer om sitt utseende eller sitt namn. Med tiden kan personen börja tro att det är något fel på hen, istället för att se kommentarerna som ett uttryck för andras fördomar.
Detta kan leda till att personen börjar ifrågasätta sin egen plats i samhället och kan få en känsla av djup alienation.
Vägar framåt
Att motverka mikroaggressioner kräver ett mångfacetterat tillvägagångssätt.
Individens roll
Vi kan alla göra skillnad. Genom att vara uppmärksamma på situationer där mikroaggressioner förekommer kan vi välja att agera. Det kan handla om att säga ifrån när någon uttrycker sig fördomsfullt, eller att erbjuda stöd till den som utsätts. Att söka stöd hos vänner och nätverk är också viktigt. Genom att dela erfarenheter kan vi validera våra känslor och utveckla strategier för att hantera situationen. Vi kan också aktivt bekräfta värdet hos andra.
Samhällets ansvar
På samhällsnivå och inom organisationer är utbildning och ökad medvetenhet avgörande. Genom utbildningsinsatser kan vi öka förståelsen för vad mikroaggressioner är och hur de påverkar oss. Podden “Prata rasism” är ett bra exempel på hur vardagsrasismens komplexitet kan belysas.
Arbetsplatser, skolor och andra organisationer behöver aktivt arbeta för att skapa miljöer där alla känner sig respekterade. Det kan handla om att utmana rasistiska eller exkluderande skämt, se över representation och aktivt arbeta för rättvisa. Ett normkritiskt arbetssätt är centralt, vilket innebär att granska de underliggande normer som bidrar till mikroaggressioner.
För att förstå problembilden, och hur man bäst hanterar den, krävs kartläggning. Genom forskning och dialog kan vi förstå i vilka sammanhang mikroaggressioner uppstår, och hur vi bäst kan motverka dem, vilket denna artikel i Grundskolläraren belyser.
Mot en mer inkluderande framtid
Mikroaggressioner är en utmaning i vårt samhälle, men genom ökad medvetenhet, individuellt och kollektivt ansvar, och ett aktivt arbete för inkluderande miljöer, kan vi minska deras förekomst och skadliga effekter. Det handlar om att skapa en vardag där alla känner sig respekterade och inkluderade, oavsett bakgrund. Initiativ som seminarieserier om rasism i skolan, och forskning om mikroaggressioner i olika yrkeskontexter, är viktiga steg på vägen. Det är en resa som kräver mod, engagemang och en vilja att ständigt lära och utvecklas. Men det är en resa som är nödvändig för att skapa ett samhälle där alla har möjlighet att leva ett fullvärdigt liv.